Kungligheter i min musikvärld.
Den här musikresan börjar i ett litet hus på Björkvägen i Kalmar någonstans mellan 1987-90. Jag brukade smyga in i min storebrors rum och dra igång hans (på den tiden) feta Onkyo-stereo. CD-skivan var het men jag spelade en del vinyl också. Mycket beroende på att hans skivbackar var något större än min stackars enda halvfulla. Another one bites the dust på hög volym om och om igen på CD-spelaren som gick att köra på repeat till min stora förtjusning då jag lätt hakade upp mig på vissa låtar. Saxon smiter emellan med Princess of the night innan vi hoppar något år framåt till Spin doctors släppte dansgolvsdängan Two Princes. Jo, den var faktiskt det. Hur otroligt det än låter.
Jag hann bli mer än mindre vuxen under 90-talet och flyttade till Stockholm -97. I den vevan bodde jag med en eller flera kompisar under några år. Partylåtarna Kung för en dag och King for a Day gick varma. Turbonegro gjorde och sitt intåg i mitt liv här någonstans. Kanske just i början av 2000. Jag gillade inte skramlig rock så mycket och det tog flera år innan jag förstod charmen med de norska superhjältarna.
Det skedde stora förändringar i mitt liv just år 2000. Jag stack iväg till Sydostasien, luffade runt och sökte livets mening som så många andra. På en ö vid namn Kho Samet ca 5-6 timmars bilfärd och en kort båttur från Bangkok fanns en liten bar vars personal tjöt ”HAPPY HOUR, Woohoooo”. De hade även en försmak för King of my castle med Wamdue Project. Nu tycker jag inte att den är jättebra men den ger mig minnen och mörker- och djungelkurragömma med tillhörande karatefylla efter x antal ”buckets” med sprit. Just då var det livet! Men resan varade ju inte för evigt. Som tur var hade jag något år innan funnit min tillflyktsort i Stockholm. Kelly´s rockbar på Folkungagatan återbesöktes första dagen vi landat på svensk mark igen. Det var världens bästa bar när vi hängde där. På tidiga kvällen var det förhållandevis lugnt och man kunde höra lite softare rock i stil med Rainbow. Som så många kapitel i livet hade även detta sitt slut. En asienresa till, diverse jobb och lite plugg senare befann jag mig i Kalmar igen. Jag och en kompis peppade till Powerwolf hela sommaren -05 och var på legendariska Strand Hotell i Borgholm alla helger. Och det var där jag träffade min Malin! Det är lite som Raymond & Maria sjöng året efter i låten Prins Carl Philip, "Och från Kalmar tar man Ölandsbron och sen är sommarn här". Malin är numera min egen princess of the night, fast i den mjukare versionen av Hellsongs. Men hjärntvätten går åt rätt håll så hon hänger med på väl valda hårdrockskonserter. En av dessa var Edguy.
Jag avslutar hela kavalkaden av kungligheter med lite hederlig black metal presenterat av Satyricon. De hjälpte mig att stå ut i trång och svettig kollektivtrafik senaste vändan jag bodde i Stockholm. Detta var innan jag kom på att jag kunde cykla till jobbet istället och komma fram både gladare av den friska luften och rikare i och med att jag slutat ge SL mina pengar.
Nu bor jag och Malin ihop i Kalmar och det här kapitlet i min bok är det bästa hittills!
Hela listan:
DOTT#007 - "Och från Kalmar tar man Ölandsbron och sen är sommarn här"
Läs vidare »
Jag blev så glad när jag hittade den här gamla musikhälsningen till mig själv från mig själv för tio år sedan. Tyvärr saknas två av låtarna men jag tycker ändå den är värd att publicera. Det är många minnen kopplade till låtarna och jag måste skicka några tankar till de som var på exakt samma dansgolv på Sari Club i Kuta på Bali året efter jag var där... Blister in the sun är för er.
Jag fortsätter på best-of-veckan med min tjugofyra låtar långa lista som innefattar de låtar jag gillar bäst på eightdaysaweek hittills. Ni gör ett bra jobb kära medarbetare! Och när jag ända dunkar ryggar vill jag också säga att jag är glad och hedrad över att få vara med i ert gäng.
Det är ju kul typ en gång sen bara störigt men det bjuder jag på!
DOTT#016 – Strandlistan
Hela listan: DOTT#016 - Strandlistan
Läs vidare »