Det börjar kännas lite trögt nu va? Lite väl mörkt, lite väl nära fast ändå lite väl långt till julledigheten. Jo, jag vet. Det är därför jag har satt ihop den här listan. Detta är den slutliga sparken i baken, den sista slurken energidryck innan utpustningen. Det enda som kan göra det jobbet är en mix av musik med monotont pulserande driv, vilket i grova drag innebär Sonic Youth, postgrunge, på Spotify nyanlända Arcade Fire, och lite kraut.
Nu börjar vi.
Hur länge man kan klara sig utan Sonic Youth? Inte länge! Eftersom jag vet detta, har jag satt samman detta överlevnadskit i form av det bästa från oljudsmästarna från Lower Manhattan. Olycksbådande, krypande basdunder. Öronskrumpnande gitarrgnissel. KIM GORDON! Ni vet att ni vill ha det. Här kommer det:
Noisepop bygger i grunden på standarduppställningen inom popmusik, med popsång, elgitarr, basgitarr, trummor och keyboard.
Musiken är "distad" och obunden till tonart. Oftast används olika ljudeffekter som gör ett mindre melodiskt intryck.
The Velvet Underground nämns ofta som en inspirationskälla till genren, men förfadern måste anses vara The Jesus & Mary Chain och deras banbrytande debutalbum "Psychocandy" från 1985.
Yo La Tengo är andra viktiga bärare, liksom Sonic Youth och Dinosaur Jr.
Det är svårt att sätta gränser för vad som är, och inte är, noisepop. Avknoppningen shoegaze ligger nära till hands med sin något bräckligare ljudbild. Lägg till lite ös och det kallas istället för noiserock. En risig hemmainspelning och det är lo-fi.
Jag har därför valt att inte begränsa listan allt för hårt: WM3AM#030 – "Noise pop"
PS. Jag kan inte ensam ta kredd för listan, och riktar därför ett stort tack till @joakimjansson som inspirerat och lagt grunden till den.
I dag jobbar vi med det lite längre formatet och diskvalificerar såväl Ramones som Beatles. Jag vill inte kalla det mastodontlåtar, även om några sådana är representerade. Det är lite längre låtar helt enkelt, med den gemensamma faktorn att de faktiskt blir bättre och bättre ju längre in på låten man kommer.
Blandar och ger här; rock, dans, tidiga Kraftwerk och Gud som dj. Det är snabba kasst, men ändå inte om ni förstår.
Nog om det, här hittar ni listan: TFH#036 – "I dag kör vi lite längre låtar, men dom är fortfarande väldigt bra"
Ah, va fan! Det här blev ju hur rörigt som helst. Med andra ord är det en bra bild av hur mitt lilla liv ser ut just nu - såväl när det gäller musik som annat.
Några av låtarna på listan kom med efter två konserter jag har varit på nyligen i Södertälje. Den senaste var med Euskefeurat. Det var en fin kväll med bra röj, många skratt och en viss andel vänsternostalgi. Den andra konserten var en jag är tacksam över att ha fått vara med om. Det var Jenny Bohman som förgyllde en i övrigt ganska mager kulturnatt på stadsbiblioteket. Jag vågar inte tänka på hur svårt det måste ha varit för henne att genomföra konserten för hon är mycket sjuk, men jag kan säga att det märktes inte ett ögonblick på musiken. Tyvärr finns det bara ett album av Jenny på Spotify, men det får bli lite plastmusik där istället.
Resten av listan är gamla kompisar, några låtar jag tjejlyssnat totalt på nyligen och helt nyfunnet. En liten höstgryta kort sagt med en massa goda rotsaker.
Det är serverat: SBS#038 - Right By Your Side
Ytterst medveten om att det inte är många dagar sedan David använde sig av filmtemat kan jag inte hålla mig längre. Efter att ha funderat över hur en lista med bra filmmusik skulle se ut vände jag på det hela och funderade lite över vilken regissörs filmer jag skulle vilja framhålla. Det blev säkert en eller kanske två sekunders seriöst tänkande innan jag kom fram till Hal Hartley - en av mina absoluta favoriter som dessutom skriver mycket av den musik som finns med i hans filmer.
Har ni inte sett "The Unbelievable Truth", "Simple Men" eller "Trust" - gör det. Ni upptäcker då pärlor som t.ex. den här strålande monologen om livet: http://www.youtube.com/watch?v=1XuLK3JASYw
Så veckans lista JAMM#004 - "Unbelievable Truth"
Ready To Start – SBS#095
Arcade Fire får sällskap av The National, Sonic Youth, British Sea Power och Doves i en lite märklig men fin blandning. Jag inser än en gång hur mycket jag älskar Sonic Youth för deras avighet och undrar på nytt när jag ska få återuppleva Doves på scenen. Den där konserten för många år sen sitter kvar.
Alltså - lite gott och blandat: SBS#095 - Ready To Start