Författararkiv:Fredrik Strömberg

R.I.P Nathaniel Hörnblowér – THOSN#112

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , , . No comments.

Inte helt svårt att hitta ett tema för dagens lista med tanke på gårdagskvällens sorgebesked om att Adam Yauch, MCA, från Beastie Boys avled i cancer. Har inte jättemycket att säga som inte andra har sagt eller kommer att säga bättre – men jag var precis på väg in i tonåren när "Licensed to Ill" kom ut, det bör för de flesta av er förklara exakt vad Beastie Boys har betytt i mitt liv. Det går inte på något sätt att överdriva den skivans vikt och värde för min generation, det var för otroligt många av oss det första insteget i hiphopvärlden – och tillsammans med det faktum att MTV under den här tiden introduceras i Europa blev Beastie Boys ikoner. När de kraschar partyt i videon till "Fight for your right", well, det var liksom det man strävade efter. "I hope no bad people show up…", liksom.

Från "Licensed to Ill" – som för alla sina enorma förtjänster är en platta med ganska mycket av bandets gamla punkrötter kvar i systemet – tog det inte alltför länge för Beastie Boys att utvecklas till en fullt utslagen hiphopfjäril. "Paul's Boutique", platta nummer två, ÄR ett mästerverk. Ett mästerverk på så många plan, dessutom. Det svänger, det rockar och det är makalöst begåvat – och det här uppbackat av en samplingsfrenzy som är nästan utan motstycke. Bländande begåvat, otroligt lyssningsbart och en osannolikt viktig skiva i musikhistorien. Även om det kanske låter lite krasst kan man nog säga att PB är Beastie Boys kreativa höjdpunkt, men det mer i skenet av den tid den kom i – för det var inte så att det var slut på vare sig kreativitet eller kvalitet hos Beastie Boys där, långt därifrån, det är mer att de inte har släppt något efter PB som är så fundamentalt annorlunda och som markerat ett sånt kvantsprång i kvalitet.

Men den "senare" delen av Beastie Boys karriär var inte direkt dränerad vare sig på framgång eller fantastiska skivor. Trion "Check your head", "Ill communication" och "Hello Nasty" är i stort sett lysande rätt igenom och härifrån kommer några av bandets största hits, inte minst den legendariska "Sabotage" som med sin Spike Jonze-regisserade video tillhör den populärkulturella väven. Men också "Root down", "Intergalactic", "So What'Cha Want" och "Body Movin'" – alla jättehits och alla jättebra.

Den allra senaste delen av Beastie Boys karriär så här långt är väl kanske den minst upphetsande, trots allt. Men en av mina absoluta favoritlåtar finns på 2004s "To the 5 Bouroughs" och är singeln "An open letter to NYC". Som NYC-älskare och frekvent besökare kan man inte annat än ha de här refrängraderna ringandes i huvudet så snart man når terra firma på Manhattan: "Brooklyn, Bronx, Queens and Staten / From the Battery to the top of Manhattan / Asian, Middle-Eastern and Latin / Black, White, New York you make it happen” . Lysande.

MCA var sjuk redan när den sista skiva han skulle vara med på, "Hot Sauce Committe part Two" kom ut, och skivsläppet försenades på grund av hans behandling. Beskeden då var att det förmodligen skulle fixa sig, det gjorde det inte. Vila i frid, Adam Nathaniel Yauch, a.k.a MCA, a.k.a Nathaniel Hörnblowér. Vi kommer sakna dig.

Här är listan: THOSN#112 – R.I.P Nathanial Hörnblowér

Hela listan nedan:

Läs vidare »

”Om jag hade lite kraft kvar att ge dig” – THOSN#111

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged . No comments.

Två minuter och 58 sekunder in i "Vals för Satan (din vän pessimisten)", från 2009 års "Röd" bryter Kent ner den ganska täta, rakbaspumpande ljudbilden till att bara vara några ackordstabs på akustisk gitarr och Joakim Berg som sjunger "Om jag hade lite kraft kvar att ge dig / Om jag hade lite hjärta att dela med mig / Om jag hade lite kärlek så var den till dig" och skapar de kanske finaste sekunderna i det som numera lite trött kan definieras som Sveriges Största Rockbands karriär.

Och visst har Kent tröttnat. Och visst har Kent säkert köpt myten om sig själv. Och visst har det gått rutin i låtarna emellanåt. De två senaste skivorna har inte känts som de river tag direkt. Och visst, kanske är det jag har hört mest från Jocke Bergs strupe det senaste året hans sånginsats i "Bilar 2".

Men, på riktigt, KOMMER NI IHÅG hur det kändes när det var riktigt bra? När man själv och Kent var upplinjerade efter samma känslospår? När man som nervös nyvuxen låg i berusningsångest och försökte att inte må dåligt av "Jag vill inte vara rädd", när man som betydligt mer lyckad innanför-tullarna-medieyngling åkte runt i hemkvarteren på Söder och spelade "Pärlor" från förhands-cdn på högsta volym i bilen eller när man någonstans däremellan tillbad det altare som "Musik Non Stop" var tillägnat där man stod i replokalen och gjorde upp med sina egna musikaliska tillkortakommanden – och när man stod där framför scenen på The Bowery i New York och för första gången blev manglad av "Ensamheten"?

Skrev jag "man"? Jag menar "jag". För det här är min historia om Kent. Och för mig kommer de alltid vara viktiga – även om vi båda är medelålders och ganska mätta på nya intryck. And that's the long and short of it.

Här är listan: THOSN#111 – Om jag hade lite kraft kvar att ge dig 

Hela listan nedan:

Läs vidare »

Det här är inte ens lista. Det är bara lösa tankar – THOSN#110

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , . No comments.

Jag är inte ens i närheten av att ha ett tema i dag. Utan det här kommer bara vara bra musik. Såna där som jag kanske – eller kanske inte – har listat förut. Så, för en stokastisk samling av mestadels amerikansk musik med smak av landsbygd, look no further.

Här är listan: THOSN#110 – Det här är inte ens en lista. Det är bara lösa tankar.

Hela listan nedan.

Läs vidare »

Making Flippy Floppy – THOSN#109

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged . No comments.

Det här är en lista sammanslängd on a whim, mitt tänkta lördagstema försvann med ett brak i bristerna i Spotifys katalog. Men varför gråta över spilld mjölk – man kan ju alltid ta och lista låtar från ett av historiens bästa band. I det här fallet snurrmössorna i Talking Heads, med ett av förra årtusendets skarpaste musikaliska uttryck. Och även om jag från tid till annan kan känna att de är som allra bäst när de gör lite rakare saker – som mycket på den ändå underskattade "sista" plattan "Naked" så måste man ha den yttersta respekt för ett band som klarar av att göra njutningsbar popmusik samtidigt som de bollar med niohundra idéer i samma låt.

Här är en hyggligt slumpmässig lista av mina favoritlåtar med Byrne och kompani. THOSN#109 – Making Flippy Floppy

Hela listan nedan:

Läs vidare »

Kort och nytt i påsktid – THOSN#108

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , . No comments.

Den här veckans lista görs helt mobilt, I do not travel with computers. Så, skit i om formateringen är lite off – här kommer ett gäng kanonlåtar från senaste tiden. Missa för guds skull inte Mike Viola, Shearwater och The Shins nu

Här är listan: THOSN#108 – Kort och nytt i påsktid

 

Vägen mellan då och nu är kantad av flagnad färg – THOSN#107

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , , , . No comments.

Jag har varit på världens kortaste resa. Och världens längsta. De där förbannade milen mellan då och nu, när allt som varit kastar sig på mig och jag bara fylls med saknad. Jag var på begravning igår – en gammal själ som la sig för att vila efter en lång arbetsdag. Där fanns inget märkligt, bara en ren ton av saknad och sorg. Men platsen. Och besökarna. Där var min far, i kyrkan där han gifte sig. På kyrkbacken utanför höll han mig när jag döptes. Men min mor, hon var inte där, i byn där hon föddes, platsen som hon alltid återvände till. På den här platsen fick hon begrava sin mor och sin far – men hon fick knappt träffa sina barnbarn. Det äter mig inifrån när jag sitter där.

Vägen mellan kusten och det här fördömda inlandet är som en resa från falskt till äkta. Så snart man lämnar havet dyker känslan upp, som att man är på väg att resa rakt in i civilisationens död, gårdarna förfaller, där står trasiga bilar bakom varje lada, rostiga och nedbrutna maskiner som inte längre jobbar. Man drar bort lager för lager av allt vi är stolta över. Färgen flagnar på fasaderna, husen står tomma – och det är den här förbannade hopplösheten som jag är täljd ur, som sjunger i mig som en alarmsignal. Sedan, när jag sätter mig i min jävla medelklasskombi och kör därifrån och känner hur lättnaden kommer över mig så snart jag närmar mig kusten så skäms jag som en hund.

Listan i dag är bara en känsla: THOSN#107 – Vägen mellan då och nu är kantad av flagnad färg


Hela listan nedan:

Läs vidare »