Författararkiv:Fredrik Strömberg

Min egen jävla melodifestival – THOSN#100

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , , . No comments.

I dag fyller mina lördagslistor 100. Det firar vi med att som vanligt lista en massa jävla bra låtar – och inte på något annat sätt. Men jag är faktiskt ganska stolt över att vi har hållit grytan kokande och gett er över 700 grymma spellistor så här långt. Nu kör vi mot 1000!

I kväll är det del två av 400 av den svenska melodifestivalen – och melodier är viktiga saker. Se här hur Wikipedia-definitionen ser ut: "En melodi är en följd av toner avsedd att bilda ett för lyssnaren meningsfullt mönster. Melodier används i de flesta typer av musik. Melodin kan gå att tolka meningsfullt även på det harmoniska planet, som funktioner av en ackordföljd; i en musikkultur där harmonik ingår kan det planet också dominera över det melodiska; men det är ingen nödvändig egenskap."

Och tänk hur mycket musik som missar märket fullständigt i den här rätt enkla uppmaningen. Jag har själv alltid varit en person som har satt sångmelodi som oerhört mycket viktigare än många andra saker. Så, i dag listar jag helt enkelt 16 låtar med fantastiska, oförstörbara sångmelodier, typen som inte ens lite forcerade sångare som Neil Young eller Bob Dylan har några problem med att få att låta fantastiska. Ni kommer få allt från Shuggie Otis, Indigo Girls, Band och Elton John till Blur, Cure och Joni Mitchell. Bra jävla skit, helt enkelt.

Här är listan: THOSN#100 – Min egen jävla melodifestival

Hela listan nedan.

Läs vidare »

”SNAKE PIT!” – THOSN#099

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , , , , . No comments.

"Snake pit" skrikmumlar Andrew Bird ur sig i inräkningen till nya singeln "Eyeoneye". Det är den enda förklaringen till titeln på dagens lista. Att Birds låt är med och får inleda har däremot en annan förklaring – att den är snorbra. Och den toppar listan över "låtar jag gillar just nu", vilket är hela dagens tema.

Så, jag bjuder er några spår av det som jag gillar att lyssna as we speak. Det blir lite från nykomlingar som Lana Del Rey till nykomlingar-not-so-much som Leonard Cohen. Och däremellan en massa band som jag har haft noll relation till tidigare. Men också svenska hjältar som Krunegård och Tomas Andersson Wij. (Även om det ärligt ska sägas att det som verkligen gör "Romantiken" av TAW till listmaterial i dag är Ane Bruns gåshudsskapande gästspel.)

Oodles med kanonlåtar är det i alla fall, "Pelican" med The Maccabees och "Default" med Django Django är riktiga humörhöjare och hos The Civil Wars hittar vi finfin americana i deras "20 years".

Så, här är 13 spår från min nutid: THOSN#099 – SNAKEPIT!

Hela listan nedan.

Läs vidare »

”You’ll be my Gram. And my Johnny too.” – THOSN#098

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , , , . No comments.

Den här veckan måste First Aid Kit hyllas på något sätt. Så, vi tar avstamp i deras mästerstycke "Emmylou" och gör en lista med countrypar – eftersom FAK så fint besjunger två av de allra mest klassiska; Johnny Cash och June Carter samt Gram Parsons och Emmylou Harris. Men det finns förstås fler – inte minst Tammy Wynette och George Jones och Dolly Parton och Porter Wagoner.

Det är idel ädel countryadel på listan – Alison Krauss, syskonen Earle, Gillian Welch, Willie Nelson, Loretta Lynn, Conway Twitty, Trisha Yearwood (med Don Henley), Reba McIntire med flera med flera.

Här är listan: THOSN#098 – "You'll be my Gram. And my Johnny too."

Hela listan nedan:

Läs vidare »

The king of flat-tops – THOSN#097

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , . No comments.

I dag är jag på musikarkeologihumör igen. Men den här gången med en lite mer mekanisk vinkel, eller kanske ska vi säga instrumentell. För i vissa stycken finns det mer som förenar än som skiljer stora artister åt, exempelvis deras val av instrument. Någon kan försöka argumentera ner mig från den här positionen – att Gibson J-200 (eller SJ-200) utan tvekan är rockens coolaste akustiska gitarr – men ni kommer att misslyckas. De flesta acke-guror är egentligen rätt fåniga, som Ovations eller minkiga små handbyggda tjeckiska pjäser. Ska man gå ut på scenen med någon form av trovärdighet ska man förstås sporta en J-200. Som Elvis, som Neil Young, som Pete Townshend, som grabbarna som på grund av Spotify-katalogen inte får vara med här – Bob Dylan och Jimmy Page. Eller som The Edge och Noel Gallagher.

Ni fattar grejen, väl? Det här är rockens ENDA viktiga akustiska gitarr, inte ens Lennon kunde under delar av sin karriär hålla sina fingrar borta från frestelsen som en J-200 utgör. Även om han var mer lagd åt frökenaktiga Gibsons som J-160. För bövelen, lyssna på intro till "Pinball Wizard", hela "My, my, hey hey – out of the blue" eller vad som helst där Elvis och Scotty Moore går loss på flat-topen. Och icke att förglömma – självklart spelade americanans störste stilist Gram Parsons och hans lärjunge Emmylou Harris på J-200-or.

Så, you have been lawyered vad gäller det här ämnet. Gör en googling på "elvis j-200" för lite visuella bevis på J-200-ans populärkulturella värde. Och lyssna till den här listan med J-200-godis. (Och ja, skjut mig för att "Wonderwall" är med då. Men erkänn, innan den spelades sönder av lägereldsgitarristerna älskade du den.)

Här är listan: THOSN#097 – The king of flat-tops

Hela listan nedan:

Läs vidare »

Running down around the towns along the shore – THOSN#096

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , , , . No comments.

I dag agerar jag på en känsla, en känsla som dök upp av en slump mitt i en sån här SpotOn-radiolista. Där dök England Dan och John Ford Coleys "I'd really love to see you tonight" och av någon anledning – skyll på vilket subliminalt tjafs som helst – kände jag att en spellista som hyllar känslan i att åka bil mellan Los Angeles och San Diego måste skapas. Det är en resa jag gjort ett antal gånger – och förmodligen aldrig ägnat en enda sekund åt att tänka på annat än "varför bor jag inte här?". Varför bor man inte i Huntington Beach, Laguna Beach, Dana Point eller Carlsbad? En fråga utan ett riktigt, riktigt bra svar.

Det finns en geografisk koppling i listan i form av Jackson Browne, som på något sätt är gudfadern i samlingen. Många av de andra artisterna här kretsar kring Browne, Linda Ronstadt och Warren Zevon inte minst. Och Browne är från Orange County, som är området genom vilket en stor del av resan går. I "The Barricades of Heaven" besjunger han resan, mer bildlig än bokstavlig, från "the towns along the shore" från livet på klubbar som Rouge et Noir i Seal Beach, "Bear" – eller Golden Bear i Huntington Beach – till flytten till LA, "the stretch of road running to LA", där Browne skulle bli en prominent figur under Laurel Canyon-eran.

Men listan är inte rockarkeologiskt korrekt på något sätt – det handlar mer om känslan. Porträtterad av James Taylor, Bonnie Raitt, Don Henley, Dan Fogelberg och många andra.

Här är listan: THOSN#096 – Running down around the towns along the shore

Hela listan nedan:

Läs vidare »

I come in colors everywhere – THOSN#095

Written by . Filed under The Heart of Saturday Night. Tagged , , . No comments.

Ni vet hur det är, man renoverar lite hemma, går i jobbkläderna dagarna i ända, luktar som en bergsget efter ett spinningpass och kan inte få nog med bra musik att lyssna på när man slipar, spacklar och målar. Så, för att göra en kort historia ännu kortare – här är en lista med sånger om färger. Och även om jag i sann svensk anda bara har vita färgstänk i hår och på kläder så tar vi oss genom hela färgspektrat, dagen till ära förstärkt med svart och vitt. Det är en pyttelista i lugnt och eftertänksamt tempo – och med den där goda mixen mellan gammalt och nytt. Så här får John Prine samsas med Yeasayer, Joni Mitchell med Fleet Foxes och The Who med The National.

Här är listan: THOSN#095 – I come in colours everywhere

Hela listan nedan:

Läs vidare »