Att lista det jag lyssnade under mina första tjugo år är inte helt lätt. Här finns luckor och här finns trängsel. Om jag lyssnade på något fram till tio års ålder så tycks det mesta vara borta. Men jag lär ha twistat framför teven till Beatles.

Listan börjar annars med en del radiotiska minnen. Bornemark kom man väl bara inte undan i etern, men nåt jag verkligen var klistrad vid var Sigge Fürsts Frukostklubben. Hasse & Tage och Svenska Ord har betytt mer för mig än mycket pop och rock. Radio Luxemburg var nog ett litet andningshål och det blev en del blandband därifrån, men minnena har bleknat. Men jag tycker att jag minns Cracklin Rosie.

En tidiga konsertupplevelse var Middle Of The Road i Näsåkers Folkets park. De är väl nu ungefär lika intressanta för mig som landsplågor av Family Four, som därför får komma med - och för den skumma twitterförbindelse de har för mig...

Sen rasslar det på och blir bökigt. Jim Reeves får representera mitt tidigaste minne av Gnesta, där jag till sist hamnade. En varm sommar i min farbrors hyrda sommarhus och en grammofon på andra våningen med bland annat just Reeves. De första egna skivorna: Cash i San Quentin och Bowies Diamond Dogs. Diverse hittar, hårdare rock, följeslagare som Harris och Browne, new wave och punk, en dos dansmusik. Det enda fusket i listan är att det är betydligt nyare Ministry som gör Golden Earrings gamla Radar Love.

Mycket av allt detta klingar ännu i mitt röriga musikhuvud. Och efter gymnasiet drog jag och Titti till USA och åkte Greyhound med Simon & Garfunkel som karta. Så kan det gå.

Och det blev en sorts lista: SBS#016 - So It Goes